ALBREKT AV MECKLENBURG
av ätten Mecklenburg, regent 1364 - 1389Föräldrar: Albrecht II av Mecklenburg - Eufemia
Levnad: 1340 cirka - 1412
Giftermål:
1. Ricardis av Schwerin
Barn:
Erik
2. Agnes av Braunschweig
Albrekt föddes ca 1340, som andre son till hertig Albrecht II av Mecklenburg och Magnus Erikssons syster Eufemia.
De svenska stormännen kallade in Albrekt för att de skulle bli av med kung Magnus Eriksson. Detta lyckades ju också vid ett slag 1365 och Magnus hölls fången i sju år.
Det fanns i Sverige en stark motvilja mot det tyska inflytandet, högljutt uttalat av (den heliga) Birgitta som kallade Albrekt både 'varg' och 'orm'.
1371 ledde tyskarnas framfart i landet till ett uppror, men Albrekt klarade sig genom att avstå hela sin makt åt det svenska rådet, vars starke man var drotsen Bo Jonsson Grip, Sveriges rikaste man.
1386 sökte Albrekt vid Bo Jonsson Grips död beslagta en del av dennes gods, men man bad då drottning Margareta av Danmark om hjälp och hon kom villigt att acceptera den svenska kronan.
1389 besegrades Albrekt i slaget vid Falköping av Margareta, och han och hans son Erik togs till fånga och fick skymflig behandling.
Albrekt frigavs så småningom och drog sig tillbaka till Mecklenburg där han dog 1412.
Hans första gemål, Ricardis av Schwerin, dog 1377 och begrovs i Stockholms svartbrödrakloster. Den andra, Agnes av Braunschweig, överlevde honom och bisattes i hans grav i Doberan, Mecklenburg.